Tiara ♥
2013-05-09 | 17:49:59
| Tokarpsinfo/Tokarpshästar
I tisdags red jag faktiskt någon som jag inte ridit på flera år känns det som; Tiara. Den lilla prinsesshästen som är så himla snäll och som hjälper så många barn varenda vecka med ridningen, dressyren och hoppningen. Hon får ofta gå med ryttare som inte kommit så långt eller som är lite försiktiga. Hon är det men på ett väldigt bra sätt.
Tiara är ett halvblod, men ett litet ett. Det är nästan så att man skulle kunna mäta ner henne till ponny då hon är ca 149 cm med skor på. Så hon är egentligen en SUPERkäck liten D-ponny.
Hon är född 2002 och skulle egentligen inte vara våran, utan en gammal väns häst, men blev lite för liten.
Tiara är våran fina Tissens föl, ni vet hon som var så nära att dö, som jag berättade om i en liten "history".
Talisman är pappa, även om han numer är valack men Tiara är verkligen sin mors dotter. Samma temperament och samma "stil" om man kan kalla det för det.
Men nog om det
Jag red henne i alla fall i tisdags. Det har varit en period där hon helt slutat gå fram (och nej jag menar inte som i att hon stannar och "strular" utan inte går fram för skänkeln) eller rättare sagt; slutat gå fram utan ridning. Så därför tänkte jag att jag skulle passa på att rida henne nu när hon inte gick ändå.
Jag förväntade mig ärligt talat att det skulle vara en del tjafs för trots att hon är så lätt och försiktig så är hon stentuff på ett annat sätt.
Men tji fick jag. Så fort jag satte mig på henne, slöt om med skänkeln, red med höfterna så var det som att hon levde upp igen.
Hon gick fram, tog för sig, var RIKTIGT RIKTIGT GLAD och tyckte att det var superkul.
Då blev jag faktiskt lite rörd.
Här är faktiskt jag och Tiara för typ exakt ett år sedan =)
Tiara är ett halvblod, men ett litet ett. Det är nästan så att man skulle kunna mäta ner henne till ponny då hon är ca 149 cm med skor på. Så hon är egentligen en SUPERkäck liten D-ponny.
Hon är född 2002 och skulle egentligen inte vara våran, utan en gammal väns häst, men blev lite för liten.
Tiara är våran fina Tissens föl, ni vet hon som var så nära att dö, som jag berättade om i en liten "history".
Talisman är pappa, även om han numer är valack men Tiara är verkligen sin mors dotter. Samma temperament och samma "stil" om man kan kalla det för det.
Men nog om det
Jag red henne i alla fall i tisdags. Det har varit en period där hon helt slutat gå fram (och nej jag menar inte som i att hon stannar och "strular" utan inte går fram för skänkeln) eller rättare sagt; slutat gå fram utan ridning. Så därför tänkte jag att jag skulle passa på att rida henne nu när hon inte gick ändå.
Jag förväntade mig ärligt talat att det skulle vara en del tjafs för trots att hon är så lätt och försiktig så är hon stentuff på ett annat sätt.
Men tji fick jag. Så fort jag satte mig på henne, slöt om med skänkeln, red med höfterna så var det som att hon levde upp igen.
Hon gick fram, tog för sig, var RIKTIGT RIKTIGT GLAD och tyckte att det var superkul.
Då blev jag faktiskt lite rörd.
Här är faktiskt jag och Tiara för typ exakt ett år sedan =)
Jag är glad för ännu en sak. Min ridning. Den har utvecklats något otroligt sen jag sist satt på henne. För ett år sedan hade jag nog hamnat i bråk med henne men nu funkade det bara med rätt ridning från början. Jag är så nöjd med det och så glad! Det är ju målet, att bli så bra ryttare som möjligt och när man får så svart på vitt att det går åt rätt håll; Då är jag lycklig!
Det jag gjorde var att jag checkad av alla hjälper åt alla håll. Flyttade, framåt, bakåt, kontakt, framdelsvändningar (vandrande) och bakdelsvändningar. Efter det gick vi på ökningar och hon gör det lätt, men jag fick passa mig så att jag inte ökade för plötsligt för då blev hon rädd och då försvarar hon sig direkt såklart.
Oj, nu blev det här megalångt... Men jag blev så glad över det här. Det gjorde helt klart att jag och Tiara kom varandra ett steg närmare =)
Kram på er!
/Myran
Jag hoppas kunna filma på lördag, kanske om Sara kommer? =) Då ska jag nämligen rida henne igen ^^
Det jag gjorde var att jag checkad av alla hjälper åt alla håll. Flyttade, framåt, bakåt, kontakt, framdelsvändningar (vandrande) och bakdelsvändningar. Efter det gick vi på ökningar och hon gör det lätt, men jag fick passa mig så att jag inte ökade för plötsligt för då blev hon rädd och då försvarar hon sig direkt såklart.
Oj, nu blev det här megalångt... Men jag blev så glad över det här. Det gjorde helt klart att jag och Tiara kom varandra ett steg närmare =)
Kram på er!
/Myran
Jag hoppas kunna filma på lördag, kanske om Sara kommer? =) Då ska jag nämligen rida henne igen ^^