I just dont want to wake up ♥
2013-06-17 | 18:37:09
| My life
Min mamma har en vän. En väldigt speciell vän som ganska många gånger har berättat saker som inte många andra har tid att känna in eller höra.
Jag erkänner. Jag är inte den som hade litat på en hästviskare jag inte känner, det känns ganska naivt, men när en människa som står såpass nära som den här kvinnan gör, speciellt till mamma, och sedan säger sådana saker som är mitt i prick gång efter annan. Då börjar jag vekna, eller rättare sagt stärkas i min tro om att hästar kan medla sig till människor också. Om man bara lyssnar.
Eller inte bara hästar för den delen. Alla djur.
Det här kan kännas som ett riktigt fluminlägg men det är det inte. Jag är inte naiv, inte när det gäller hästar och djur. Jag har ganska mycket kött på benen vad gäller kroppspråk och andra sätt att kommunicera på också och jag vet inte hur den här människan gör det. Små små gester, eller är det helt enkelt så att hon har hittat ett sätt att lyssna som alla människor kan, men som alla andra tappat bort?
All stress och press vad gäller jobb och våra liv kanske helt enkelt har suddat ut våra "magkänslor" och gjort att vi blockerat oss mot alla intryck som vi inte direkt förstår? Jag vet inte.
Jag erkänner. Jag är inte den som hade litat på en hästviskare jag inte känner, det känns ganska naivt, men när en människa som står såpass nära som den här kvinnan gör, speciellt till mamma, och sedan säger sådana saker som är mitt i prick gång efter annan. Då börjar jag vekna, eller rättare sagt stärkas i min tro om att hästar kan medla sig till människor också. Om man bara lyssnar.
Eller inte bara hästar för den delen. Alla djur.
Det här kan kännas som ett riktigt fluminlägg men det är det inte. Jag är inte naiv, inte när det gäller hästar och djur. Jag har ganska mycket kött på benen vad gäller kroppspråk och andra sätt att kommunicera på också och jag vet inte hur den här människan gör det. Små små gester, eller är det helt enkelt så att hon har hittat ett sätt att lyssna som alla människor kan, men som alla andra tappat bort?
All stress och press vad gäller jobb och våra liv kanske helt enkelt har suddat ut våra "magkänslor" och gjort att vi blockerat oss mot alla intryck som vi inte direkt förstår? Jag vet inte.
Vi tyckte att det var jobbigt med Cortega.. Att inte vara på plats och se att hon inte längre fanns. Det gör hon inte. Det vet vi nu men ni förstår kanske känslan.. När man inte är med hela vägen och får gå igenom det också.
Men ni vet att jag har skrivit att det känns som att våra hästar som inte längre finns med oss är kvar. Går omkring på Tokarp och fortfarande finns med oss.
Idag fick jag en tillräcklig bekräftelse på att det stämmer och jag tror på det med hela mitt hjärta. Trinnie som springer i hagen då och då som gör hästarna tossiga, Ebony som fortfarande vandrar som han vill, precis som han gjorde i livet, Teddy, Tabasco, Aragorn, Bagheera.. Cortega med guldvingar. De var kvar. Allihopa.
Åskar var inte där just då. Men vet ni vad? Jag tror att han går omkring på Nygårn tillsammans med Castor.
Ibland när jag pratat med någon som förstår det här och jag känner att jag nääästan nästan kommer till någon slags insikt, känns det som att jag inte vill vakna. Jag vill inte vakna upp till vardagen där stressen är påtaglig, människor är ytliga och dumma och ingen verkar ta sig tid att lyssna vad som sägs omkring oss..
Ja, nu vet ni vad jag tänkt på i dag och i eftermiddag.
Jag kan inte förmedla känslan jag har just nu men jag är lugn och glad. Nästan så glad så jag gråter för våra hästar är kvar. Alla är kvar ♥
Jag undrar om Nellie finns bland dem också. Och Noddy. Bubba. Donna. Emil och ja... Alla våra underbara djur som vart med oss under åren.
/Myran
Men ni vet att jag har skrivit att det känns som att våra hästar som inte längre finns med oss är kvar. Går omkring på Tokarp och fortfarande finns med oss.
Idag fick jag en tillräcklig bekräftelse på att det stämmer och jag tror på det med hela mitt hjärta. Trinnie som springer i hagen då och då som gör hästarna tossiga, Ebony som fortfarande vandrar som han vill, precis som han gjorde i livet, Teddy, Tabasco, Aragorn, Bagheera.. Cortega med guldvingar. De var kvar. Allihopa.
Åskar var inte där just då. Men vet ni vad? Jag tror att han går omkring på Nygårn tillsammans med Castor.
Ibland när jag pratat med någon som förstår det här och jag känner att jag nääästan nästan kommer till någon slags insikt, känns det som att jag inte vill vakna. Jag vill inte vakna upp till vardagen där stressen är påtaglig, människor är ytliga och dumma och ingen verkar ta sig tid att lyssna vad som sägs omkring oss..
Ja, nu vet ni vad jag tänkt på i dag och i eftermiddag.
Jag kan inte förmedla känslan jag har just nu men jag är lugn och glad. Nästan så glad så jag gråter för våra hästar är kvar. Alla är kvar ♥
Jag undrar om Nellie finns bland dem också. Och Noddy. Bubba. Donna. Emil och ja... Alla våra underbara djur som vart med oss under åren.
/Myran
fin blogg! fina bilder :)
http://nellysdrman.blogg.se 2013-06-17 | 19:37:05
<3
http://ungponnys.blogg.se 2013-06-17 | 20:25:40
Det här inlägget fick mig att börja gråta!