Loppan
2012-12-16 | 10:57:02
| My life
Jag har ärligt talat inte hittat kraft till att skriva detta förrän nu... Det är verkligen inte så att jag inte bryr mig lika mycket om Loppan som de andra, utan bara att det blivit för mycket. Jag har inte orkat..
Loppan fick i fredagskväll kolik. Hon var inte en häst som brukade ha det och det bådade inte gott från början. Hon har redan vart riktigt dålig i perioder men ändå verkat väldigt pigg och glad och verkligen inte en häst man velat ta bort.
I somras sprang hon och Åskar ihop över Nygårdsängarna och busade. Då vet man i alla fall att hon inte mådde dåligt just då.
Men nu, 25 år gammal, snart 26, fick hon somna in på Tokarp, där hon levt sen hon var föl och kom till mamma med sin mamma Toxie och med loppor och löss. Därav namnet Loppan.
Visste ni att hon egentligen hette Deer?
Jag kommer ihåg många saker från Loppan. Bland det första var att hon var den snällaste i den familjen (Loppan, Aragorn, Tera och Toxie). Kan berott på att Aragorn och Tera var unghästar och Toxie var allmänt galen, men Loppan har för mig alltid vart den trygga.
Sara och Loppan var också med på ett ridläger på Slättäng för jättemånga år sedan (jag hade Tabasco) och de for runt som förgiftade råttor. De fick ett smeknamn som jag inte kommer ihåg men något i stil med Speddy Sara. ;)
Sen kommer jag ihåg en maskeradhoppning där Anna hade Loppan och skulle ha våran westernpad på. det tyckte inte Loppan om utan bockade av Anna typ 3 gånger ;) Det var lite roligt.
Alla barn som Loppan burit runt på. Det är egentligen helt otroligt. Det var som mamma sa; Hon är en av de som burit hela företaget från grunden. Och det är det verkligen.
Nästan vem som helst kunde rida Loppan.
Sedan var det en period när vi trodde att hon hade narkolepsi, för att hon gick ner på knä så ofta. Det försvann med tiden.
Och hur hon klapprade tänder när man skulle ta hovarna bak. Hon var så söt. =)
Hon, Teddy och Skuggan stod alltid ihop. De var verkligen en egen liten flock men det var klart och tydligt att Loppan var Teddys sto och inte Skuggans. =)
Jag själv var för liten för Loppan när hon passade mig rent utbildningsmässigt om ni förstår, så jag har aldrig haft en "Loppanperiod" med min ridning. Däremot blev det Aragorn som var en av de första stora hästarna jag red. Mycket. Loppans son.
Det finns mycket att skriva. som alltid. Det går aldrig att få med allting men en sak är säker: Du är saknad. Väldigt saknad.
Och vi kommer ses igen. Och jag hoppas att du redan nu har hittat till din son och till alla andra som bott hos oss på Tokarp.
Vila i frid älskade vän!
Fina fina Loppan..
Loppan fick i fredagskväll kolik. Hon var inte en häst som brukade ha det och det bådade inte gott från början. Hon har redan vart riktigt dålig i perioder men ändå verkat väldigt pigg och glad och verkligen inte en häst man velat ta bort.
I somras sprang hon och Åskar ihop över Nygårdsängarna och busade. Då vet man i alla fall att hon inte mådde dåligt just då.
Men nu, 25 år gammal, snart 26, fick hon somna in på Tokarp, där hon levt sen hon var föl och kom till mamma med sin mamma Toxie och med loppor och löss. Därav namnet Loppan.
Visste ni att hon egentligen hette Deer?
Jag kommer ihåg många saker från Loppan. Bland det första var att hon var den snällaste i den familjen (Loppan, Aragorn, Tera och Toxie). Kan berott på att Aragorn och Tera var unghästar och Toxie var allmänt galen, men Loppan har för mig alltid vart den trygga.
Sara och Loppan var också med på ett ridläger på Slättäng för jättemånga år sedan (jag hade Tabasco) och de for runt som förgiftade råttor. De fick ett smeknamn som jag inte kommer ihåg men något i stil med Speddy Sara. ;)
Sen kommer jag ihåg en maskeradhoppning där Anna hade Loppan och skulle ha våran westernpad på. det tyckte inte Loppan om utan bockade av Anna typ 3 gånger ;) Det var lite roligt.
Alla barn som Loppan burit runt på. Det är egentligen helt otroligt. Det var som mamma sa; Hon är en av de som burit hela företaget från grunden. Och det är det verkligen.
Nästan vem som helst kunde rida Loppan.
Sedan var det en period när vi trodde att hon hade narkolepsi, för att hon gick ner på knä så ofta. Det försvann med tiden.
Och hur hon klapprade tänder när man skulle ta hovarna bak. Hon var så söt. =)
Hon, Teddy och Skuggan stod alltid ihop. De var verkligen en egen liten flock men det var klart och tydligt att Loppan var Teddys sto och inte Skuggans. =)
Jag själv var för liten för Loppan när hon passade mig rent utbildningsmässigt om ni förstår, så jag har aldrig haft en "Loppanperiod" med min ridning. Däremot blev det Aragorn som var en av de första stora hästarna jag red. Mycket. Loppans son.
Det finns mycket att skriva. som alltid. Det går aldrig att få med allting men en sak är säker: Du är saknad. Väldigt saknad.
Och vi kommer ses igen. Och jag hoppas att du redan nu har hittat till din son och till alla andra som bott hos oss på Tokarp.
Vila i frid älskade vän!
Fina fina Loppan..
♥
Fina fina Loppan <3<3<3