Min största rädsla (som sitter i sen väldigt långt tillbaka) är hästar som bockar.

Båda mina ponnyer (speciellt en av dem) har varit riktiga "bockmaskiner". Den ena så känslig så att hon sprang eller bockade så fort man inte satt i total balans. Mycket unghästig väldigt länge.

Den andre med en skruvbock som är skitsvår att sitta kvar på och som kommer ganska oväntat.

Det här sitter kvar i ryggmärgen så bockhästar har jag inte mycket för än idag.

Jag kan till och med (på vissa hästar) få tillbaka den känslan som jag hade på den senare av ponnyerna och det kan bli så mycket att jag bara vill av.

Det som är bra är att jag har lärt mig att hantera det så i de allra flesta fall kan jag intala mig själv att "det är ett jobb jag måste få gjort" eller tala mig själv tillrätta.

Återigen, jag tror att det är nyttigt att vara rädd om man kommer på själv hur man ska hantera det. Det är först då man kan behandla hästar (och vilket annat djur som helst för den delen) med den respekt man bör. Därmed INTE sagt att man ska gå och vara rädd hela tiden.

Det är både skitjobbigt och kan vara farligt i hästsammanhang.

Bästa som finns då är hästvana och trygga personer runt en som stöttar och hjälper när det behövs.

Tack för mig! =)

/Myran